Hallonsaft

  Nu i Juli minns jag min mormor, hon bakade vetebröd och 

min syster och jag förde dem till morfars

syskon som höbärgade en bit från stugan, vid en lada. 

Ett mycket mysigt sommarminne, vi fick också hallonlimonad med oss i korgen. 

Jag försökte i måndags baka vetebrödet och igår lagade jag hallonsaft. 

Brödet eller vetelängden ser ok ut på bild, 

men jag var så trött, då på kvällen, att jag orkade inte vänta på att det skulle jäsa, 

det blev skorpor av det hela. Jag försöker på nytt!

Brödet finns också i en kokbok om grekisk matlagning, 

att fläta vetebröd så här, verkar vara känd sak, på fler ställen än här i Finland...

Jag hade inga ägg, hemma, men i Grekland är det "grejen" läser jag, 

brödet bakas till påsk, med ägg, man målar skalet rött

 och det är inte med pärlsocker ovanpå som här i Finland, 

utan kanske också med oliver. 

Inte ett sött vetebröd alltså, i Grekland.  

Hallonsaften blev bättre då, till och med godare än limonad från butiken. 

Hittade en tekanna med bra sil och fick därför bort hallonfröna samtidigt 

som jag kunde hälla saften i flaskorna utan att spilla hälften på bordet...

Det gör jag gärna igen. Idag med svarta vinbär och äppelmos. 

Vill ni ha C-vitamin, tillsätt saften av en citron EFTER att ni värmt hallonsaften

 just så het att den kokar och låt den svalna igen. 

Upphettning förstör annars bärens C-vitamin.